Tappat.
Jag har glömt bort hur det var. Hur det var att bara vara jag. Det känns som flera år sen jag var med dig. Du finns ju fortfarande? Vi finns någonstans. Det som skrämmer mig mest är att jag inte minns dig. Glömt bort ditt leende, har du ens ett? Dina vackra ögon och ditt skrovliga skratt. Något utav det värsta är att jag inte kommer kunna säga detta. Jag kan inte förmå mig att förstöra igen. Att vara lycklig är något vi måste försöka uppnå. Tänker aldrig förstöra det. Igen. Men glöm aldrig att visa dina barn regnbågen.
