Det här vi aldrig pratar om.
Psykisk ohälsa. Att känna sig nere utan att ha en anledning. Känslan att man är annorlunda. Känslan att man kanske har en depression.
Depression är inget man kan ta på. Det bara finns där. För mig är depression dagarna då jag bara vill gråta utan anledning. När jag får ett sammanbrott på oklar grund. Morgnarna jag inte riktigt orkar ta mig ur sängen. Eller bara dagarna jag inte har någon motivation alls.
Jag känner mig så otroligt vek de dagarna. Sådär svag så man bara vill ligga i sängen och dra täcket över huvudet. När man bara vill gråta floder. Få ut allt ur systemet.
Detta är nog varför jag ibland känner att jag borde hålla mig undan social tillställningar. Jag är rädd att säga något dumt, opassande eller till och med elakt. Att vara osäker på sig själv, att inte lita på sig själv tillräckligt kan göra att man känner sig så otroligt vilsen och ensam.
Detta mina vänner. Är en del av mitt liv. Inte super stor. Men den finns där. Jag är dock otroligt bra på att dölja det. Men sådan är jag. Sjukt duktig emellan åt.
