Julia Anna Emilia Clarin

Det sjöng Monica Zetterlund 1961. Jag har fått något visst för Stockholm igen. Det där nykära som jag kände med Melbourne, som jag har känt med London. Jag gick på en promenad söndags kväll. Från Alvik och en sväng runt Stora Essingen. Bara jag och min Ipod, en tyst kontakt mellan oss, med musik. Bara känslan att jag är själv och bestämmer min egen takt, till den musik jag vill, den känslan är oslagbar. Få se solen gå ner bakom Essingen och Alviks himelen blir alldeles rödflammig. Det är någonting magiskt med Stockholm ändå. När man varit borta ett år så känner man det igen, det finns där, och kommer antagligen alltid att göra. Stockholm kommer alltid att vara mitt hem, min födelsestad, min hemmaplan, min barndomsort. 

 

Jag var otroligt bouleverser som jag tror man säger på franska. Men det får jag ta en annan gång. Jobb imorgon och jag är dödstrött efter att jag hjälpt min mor vaxat bilen, varit på jobbintervju och haft två strömavbrott på jobbet. 

 

Jag vill känna mig otroligt fri. Det är mitt mål. Men hur ska man kunna känna sig fri när man vet att det finns faktorer som drar ner en. Människor som är ivägen för ens egen frihet. Hur hanterar man egentligen det? Säger man upp kontakten? Eller tar man avstånd? Människor som ger negativ energi eller helt enkelt är energitjuvar kan man ju ha otroligt kul med också. Jag känner bara att människor oftast inte tål ett nej. Det är ett utav svars alternativen de ger dig när de ställer en fråga. Så kan de inte ta ett nej. Jag skulle aldrig någonsin bli sur om jag får ett nej till svar om jag ställer en fråga. Har man däremot bestämt någonting och det blir ändrade planer, då förstår jag att man kan lacka ibland. Det förvånar mig så otroligt mycket att folk är så otroligt egocentriska och bara vill ha sin egen vilja igenom. Visst, det är otroligt bra till en viss gräns att ha en viljestyrka. Men kanske inte till den gränsen att medmänniskor runt omkring en börjar tröttna. Tidigare i mitt tonårsliv har jag haft svårt att säga nej, efter att jag har kommit hem från Australien så kan jag stå upp för mig själv. Jag vill såklart inte såra folk med att säga nej. Men ibland har man bara inte lust att hitta på något med någon, eller ingen lust att lyssna på någons problem i 3 timmar. 

 

Tro mig, jag har tålamod, och jag tycker om mina vänner och vissa älskar jag. Men att hela tiden svara i telefon och knappt hinna säga hej innan jag förvandlas till psykoterapeut är ganska frustrerande. Ta det inte fel, jag finns där för mina vänner och jag försöker hjälpa dem och ge råd så långt min kunskap räcker. Det är inte de att jag vill att de hela tiden ska fråga mig hur jag mår. Men vissa av mina vänner skulle behöva öva lite på att säga ordet ömsesidig. Att bara vräka ur sig problem, och oftast samma typ av problem är otroligt energikrävande. Dessutom när folk blir ledsna om man inte har tid eller bara är på stan och inte vill prata om en massa som man helst tar över en kopp te och en nattmacka. 

 

Jag tycker verkligen inte detta är ett negativt inlägg, även om folk säkerligen skulle reagera om de läser detta. Men när folk lär sig att ta ett nej så tror jag att allt det ömsesidiga skulle komma automatiskt. Inte säkert, men förhoppningsvis. 

 

Nu ska jag ut och ta en promenad i det vackra sensommar vädret! xx j.

 

 

Jag har fått tillbaka det här besväret, att jag måste iväg. Förhoppningsvis kommer jag en bit på vägen nu i början av September. Men det här om att man måste bryta sig loss från gamla vanor, familjen och vänner. Har man varit borta ett längre tag så är det svårt att komma tillbaka till allt det som var ens vardag för så länge sedan. Min dröm är att resa hela världen runt. Inte behöva ha en bestämd plats där allt måste vara på ett visst sätt, nu kan man ju inte heller få allt här i livet. Dock måste man ju få drömma. Vad vore livet annars? Vi skulle aldrig vilja uppnå någonting utan drömmar att lära oss mer eller viljan att ha mer. Drömmar är lika viktiga som fantasi och kreativitet. Du byggs utav den, de är byggstenar i vår hjärna. Vi måste få drömma, det är okej att drömma. Men framförallt är det mer än okej att sträva efter dem. Försöka uppnå minst en dröm om året. Bara för att kunna drömma vidare. 

 

Nu ska jag drömma mig bort i John Blunds magiska värld. xx j

Det går inte att säga varför man älskar något eller någon. Man kan hitta på anledningar när så krävs, men det viktiga sker i mörkret och utanför vår kontroll.