Will you run with the stream.
I will tell the story if you try.
Jag kan inte hjälpa det, men jag får ett lyckorus ibland. En stöt som skjuter genom hela kroppen, som gör att du känner att du är på rätt plats, med rätt människor. Det kan liknas med den känslan att du stoppar i hörlurarna till din mp3 och det känns som du är med i en musikvideo. Allt är för bra för att vara sant.
Jag trivs på jobbet, jobbar med super härliga tjejor och pojkar. Har underbara nära och kära omkring mig och en hel knasig familj. Allt är bara super bra. Men ändå längtar jag här ifrån. Jag kan verkligen inte hjälpa att jag bara vill här ifrån. Är inte född för att vara kvar här. Jag är född för att jag ska resa. Resa och se världen med mina ögon. Vill resa till nya ställen, och åka tillbaka till de gamla och se de ställena med nya ögon. Lusten att få vara någonstans du egentligen inte hör hemma är en känsla som lockar mig. Men då frågar jag mig också, jag bor och är född i Sverige. Men mitt hem är också på jorden, på planeten tellus. På jorden finns det så många länder som man kan bo i. Måste man hela tiden begränsa sig? Måste jag bo i Sverige? Måste jag leva mina sista år i livet här? Kan jag inte få ta mig dit vinden bär? Jag vill verkligen inte bli en Svensson, jag vill inte ha villan, vovven, och absolut inte Volvon. Ska jag ha bil ska jag ha en BMW.
När jag berättar för mina barn om vad livet egentligen är och vad livet egentligen går ut på, då ska jag nämna alla platser jag varit på. Ett fulländat liv går inte ut på hur mycket pengar du har eller hur omtyckt du har varit. Det finns så mycket mer som är så värdefullt. Hur otroligt givmild du varit, och hur mycket spontana saker du gjort, och att du inte bara varit fadder i plan, utan också sett och upplevt hur det faktiskt är. Att du kan överleva på fattigdom, men ska man verkligen behöva? Pengar är inte livet. Du klarar dig utan dom. Nu menar jag självklart inte att alla ska strunta i att jobba och bara vara leva på dagg vatten och maskros blad. Men vi behöver väl inte leva som om vi skulle dö imorgon? Jag lever efter min vilja, min vilja att uppleva saker. Vara med om äventyr och kanske till och med träffa en mammut. Man brukar ju säga "Don't dream your life, live your dream". Gör alla de där "jag vill" till "jag ska" och sen "jag har gjort". Gör en bucketlist och kriga för den. Bara en liten dröm kan bli början på något så stort att man inte finner ord.
Ska man nöja sig med en resa till Venedig? Jag har i alla fall bestämt att jag ska till Galapagos innan jag dör. Livet kan tas ifrån en så fort, att jag helst gärna skulle vilja åka imorgon. Det där med viljan, vilja bli. Ska bli. Har blivit. Jag vill bli större, jag vill se situationer och platser i ett större perspektiv. Jag jobbar på det.
xx j.
Jag kan inte hjälpa det, men jag får ett lyckorus ibland. En stöt som skjuter genom hela kroppen, som gör att du känner att du är på rätt plats, med rätt människor. Det kan liknas med den känslan att du stoppar i hörlurarna till din mp3 och det känns som du är med i en musikvideo. Allt är för bra för att vara sant.
Jag trivs på jobbet, jobbar med super härliga tjejor och pojkar. Har underbara nära och kära omkring mig och en hel knasig familj. Allt är bara super bra. Men ändå längtar jag här ifrån. Jag kan verkligen inte hjälpa att jag bara vill här ifrån. Är inte född för att vara kvar här. Jag är född för att jag ska resa. Resa och se världen med mina ögon. Vill resa till nya ställen, och åka tillbaka till de gamla och se de ställena med nya ögon. Lusten att få vara någonstans du egentligen inte hör hemma är en känsla som lockar mig. Men då frågar jag mig också, jag bor och är född i Sverige. Men mitt hem är också på jorden, på planeten tellus. På jorden finns det så många länder som man kan bo i. Måste man hela tiden begränsa sig? Måste jag bo i Sverige? Måste jag leva mina sista år i livet här? Kan jag inte få ta mig dit vinden bär? Jag vill verkligen inte bli en Svensson, jag vill inte ha villan, vovven, och absolut inte Volvon. Ska jag ha bil ska jag ha en BMW.
När jag berättar för mina barn om vad livet egentligen är och vad livet egentligen går ut på, då ska jag nämna alla platser jag varit på. Ett fulländat liv går inte ut på hur mycket pengar du har eller hur omtyckt du har varit. Det finns så mycket mer som är så värdefullt. Hur otroligt givmild du varit, och hur mycket spontana saker du gjort, och att du inte bara varit fadder i plan, utan också sett och upplevt hur det faktiskt är. Att du kan överleva på fattigdom, men ska man verkligen behöva? Pengar är inte livet. Du klarar dig utan dom. Nu menar jag självklart inte att alla ska strunta i att jobba och bara vara leva på dagg vatten och maskros blad. Men vi behöver väl inte leva som om vi skulle dö imorgon? Jag lever efter min vilja, min vilja att uppleva saker. Vara med om äventyr och kanske till och med träffa en mammut. Man brukar ju säga "Don't dream your life, live your dream". Gör alla de där "jag vill" till "jag ska" och sen "jag har gjort". Gör en bucketlist och kriga för den. Bara en liten dröm kan bli början på något så stort att man inte finner ord.
Ska man nöja sig med en resa till Venedig? Jag har i alla fall bestämt att jag ska till Galapagos innan jag dör. Livet kan tas ifrån en så fort, att jag helst gärna skulle vilja åka imorgon. Det där med viljan, vilja bli. Ska bli. Har blivit. Jag vill bli större, jag vill se situationer och platser i ett större perspektiv. Jag jobbar på det.
xx j.
Kommentarer
Trackback
